Faramarz Moazzami debuterade för ett par år sedan som poet i Lyrikvännen och har gett ut sin första roman, ”Labyrint”. Den ligger deckargrenen nära men avstår från spekulativ spänning och slutar dessutom i ett tragiskt nederlag för den huvudperson som närmar sig gåtans lösning.
Erik är offer för nedgången i IT-branschen, arbetslös och frånskild. Genom en vän som är journalist får han i uppdrag att gräva i en insiderhärva. En direktör som fått sparken tar sitt liv eller blir mördad och bakom honom skymtar en härva av ekonomiska brott i en vänkrets av väletablerade män. Sprit och flickor smugglas från Polen och en poliskommissarie driver bordell på Östermalm. Bland de män från överklassen som delar hans investeringar och drar fördel av dem återfinns såväl en officer som en framgångsrik bankdirektör.
Moazzami ger en skrämmande bild av ett Sverige där folkhemsmoralen reduceras till ett täcke över den onda girigheten. Berättelsen är skickligt uppbyggd, men jag saknar en känslomässig förankring i språket, ett lyssnande gentemot orden som gör smärtan mer påtaglig i de raska skildringarna av sexuell utlevelsen utan känsla.
Lars-Olof Franzén